LEAVING SWEDEN

My big five

Det börjar sippra ut bland folk omkring oss vad vi har för planer och även om det känns givet för mig så verkar det långt ifrån solklart för alla andra varför någon skulle välja att lämna släkt och vänner, hus och hem och den trygga tillvaron i ett välordnat land som Sverige, för att leva det enkla livet utan skola och riktiga jobb, på minimal budget långt bort från allt.

Här är mina fem starkaste skäl:

Livet!

Livet är så skört och bräckligt, det tycker jag att jag blir mer påmind om ju äldre jag blir. Fler och fler familjer omkring oss verkar splittras på alla möjliga hjärtskärande sätt och jag förstår att det är långt ifrån en självklarhet att få leva som en hel familj livet igenom. Det är inte så att jag går och tror det värsta och tänker att allt hemskt ska drabba oss, jag är inte direkt den oroliga sorten, jag bara förstår att jag inte kan ta något för givet, vad som händer imorgon, om en vecka eller ett år har vi ingen aning om.

Men vi har livet! Här och nu och idag har vi livet och varandra. Tiden tillsammans är det mest dyrbara vi har, jag menar det alltså på fullaste allvar, och det blir bara tomma ord om vi inte också ser till att leva som om vi menade det. Och då blir varje dag vi inte kan välja att dela med varandra ett fruktansvärt slöseri med ”oss”.

Jag vill leva mens jag lever, inte slösa bort en enda dag till, och paradoxalt nog kan jag knappt komma snabbt nog fram till den dag, ännu ganska långt fram i tiden, då vi tar oss rätten att vara tillsammans så mycket vi själva vill igen.

Friheten!

Mycket har sagts om frihet men det finns några punkter som knappt någon vill höra talas om. Antagligen för att det är en känslig fråga när man gör kopplingen till något så heligt som skolan och det ligger nog något i det som lätt börjar skava. Men för mig är det här livsavgörande:

När man inte har rätten att sluta, välja bort och säga nej är man inte fri. Punkt.

När man måste be om lov för att få tid med sina barn, eller barn med sina föräldrar, är man inte fri. Punkt.

När man behöver oroa sig för åtgärder och bestraffningar om ens barn missar en dag i skolan är man inte fri. Punkt.

När man måste sätta skolans krav framför sina barns behov är man inte fri. Punkt.

När man måste trycka ihop hela familjens liv inom ramarna skolan sätter upp är man inte fri. Punkt.

När skolan styr över allt ifrån när man ska äta, gå och lägga sig, leka, stiga upp, vara tillsammans eller skilda åt, lära sig vissa saker men inte andra, vara social, åka på semester, vara kreativ, sitta stilla, då är man inte fri. Punkt.

Skolan har fört med sig mycket gott i barnens och vårt liv, men också en ofrihet större än vad vi klarar av.

Vi behöver mer frihet än så här för att kunna växa, blomma och känna att vi lever. Punkt.

Skolan!

Skolan är ett skäl stort nog i sig att vilja något annat och värt ett eget inlägg, det får komma framöver.

För även om den varit bra på många sätt så är den i grund och botten ingenting annat än en låtsasvärld för barn, helt bortkopplad från verkligheten och livet som det ser ut utanför. En fruktansvärt trång liten box där alla olika slags människor tvingas anpassa sig och bli likadana för att överleva. En onaturlig miljö av krav, press och ett ständigt övervakande, mätande, testande, tävlande och jämförande tror jag inte ger de bästa förutsättningarna för lärande. Tyvärr.

För mig är skola inte heller synonymt med lärande. Det kan vara en väg till utbildning, men långt ifrån den enda och knappast den bästa för alla. Självklart vill jag att mina barn ska få lära och utvecklas och kunna nå sina egna drömmar och mål i livet, men jag tror det finns andra vägar än just den skolmodell de blir påtvingade här som passar dem bättre.

Alternativen!

Jag vill visa mina barn att det finns mer än ett sätt att leva och göra livet. Jag vill visa dem att de inte är förutbestämda att gå en väg som någon annan stakat ut utan har rätten att hitta sin egen väg, sitt eget sätt. Jag vill att de ska veta alternativen och att de har möjligheten att välja själva.

Är det något man matas med från barnsben så är det ”lilla vän, du har inget val, så här ser livet ut, det är lite grått och trist och slitsamt men det spelar ingen roll hur du känner, det är bara att vänja sig för det är så det är”.

Jag vill mata mina barn med motsatsen. Att det visst spelar roll hur de känner, det är kanske det viktigaste av allt till och med, att de mår bra. Det är ingen naturlag att de ska leva ett grått och halvtrist liv och ingenting de behöver sträva efter eller ens vänja sig vid, för de kan själva forma och leva sina liv.

Att få ta ett steg bort från det vi inte trivs med i vårt liv här och nu, följa våra hjärtan och vår längtan för att försöka forma något som passar oss hoppas jag ska bli ett levande exempel för dem. Ett bevis på att det går. Det känns så viktigt att få ta det.

Resandet!

Sist men verkligen inte minst, själva resandet med allt vad det innebär. Att få uppleva, lära och växa, tillsammans som familj och var och en för sig är en glädje större än det mesta, livet händer och förstärks liksom hundra gånger om när man är på annan plats. Världen är så stor och underbar, det finns så mycket jag vill se och göra och längtan ut till något nytt är konstant och emellanåt olidlig.

Och att få leva i ljus och värme. Åh. Vi kan väl säga så här, vi tycker om vinter ett tag ibland när den är på riktigt. Det är kul och härligt. Men fyra av oss avskyr att frysa. En av oss avskyr både att frysa och att ha kläder på sig och vi avskyr alla stressen som vinterkläder under tidspress innebär. Det är en alldeles ohållbar situation en hel vinter och av många olika anledningar mår vi bättre i varmare land, så enkelt är det.

*

Det var mina Big Five. Vilka är dina?

 

 

 

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/my-big-five/
Pinterest
Instagram

One thought on “My big five

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *