SCHOOLING

Breaktrough

Den här bilden säger mer än tusen ord för mig. Den är mig så kär. Den är från en varm och solig sensommardag när min flicka var hemma från skolan med öroninflammation och vi satt ute i soffan för att jobba ifatt med matten hon missat.

Hon har kämpat med matten. Sedan hon började skolan har matten bara fått henne att känna sig dålig. Hon har aldrig upplevt att hon kan eller riktigt förstår, aldrig yttrat ett glatt eller positivt ord om matematik, bara att det är tråkigt och svårt att räkna och matteläxorna har framkallat mer tårar än nästan något annat de här första åren.

Men just den där varma dagen i skuggan ute på altanen var det något som hände och jag kommer aldrig att glömma det. Där i mitt knä, med lite gott att äta och dricka, i lugn och ro med all tid i världen att lösa problem, tänka och tänka om och prova igen och upprepa, när hon kände att hon kunde fråga hur många gånger som helst och vi kunde prata och skratta lite mellan varven sa hon för första gången på mycket länge orden som kändes som ett fyrverkeri inom mig:

”Mamma, vad det är roligt att räkna matte hemma!”

och

”Jag är så bra på matte!”

Jag kan inte tänka mig något finare än att få vara med just när det händer, få se gnistan i ögonen, höra stoltheten i rösten och dela glädjen till hundra procent. Dras med i lusten att fortsätta och räkna mer och mer och mer och mer och känna att tillsammans kan vi göra något fantastiskt för att vi har möjlighet att göra det på hennes sätt.

Jag har försökt luska lite i vad hon själv tycker är problemet med matten i skolan, varför det är så svårt. Hon säger att det är så stökigt och stojigt och svårt att koncentrera sig. Hon säger att hon känner sig dålig när hon ser hur snabbt en del andra räknar klart och att hon känner sig dum när hon inte förstår så hon vågar inte be om hjälp.

När vi satt tillsammans och räknade behövde hon egentligen inte så mycket hjälp alls. Hon kunde bara hon fick tänka till och var snabb på att ta till sig det vi gick igenom för att hon skulle komma vidare. Vilken oerhörd lycka att hon fick känna att hon kunde! Sedan dess har vi haft flera sådana stunder med matteboken och andra räkneövningar vi hittat på. Hon till och med ber om ibland, att vi ska göra läxa för det är så roligt att räkna hemma och hon har berättat för sin lärare att när hon är sjuk vill hon gärna ha hem matteboken ”för vi jobbar så bra där hemma”.

Jag återkommer ofta till de stunderna, och allra helst den där första i somras, när jag tänker på vår framtid och hur vi kommer att klara oss utan skolan, och en varm känsla sprider sig inuti. För det här är det jag helst av allt vill ägna mig åt och jag ser ju att vi kan. Det kommer att gå bra. Inte för att hon är mer begåvad än någon annan eller för att jag är något speciellt. Utan för att vi känner varandra och kan utforma något som passar oss, för att jag är hennes mamma och hon ser upp till mig som ingen annan och för att hon är min dotter och ingen, ingen, ingen kan gå in lika helhjärtat som jag för att just hon ska få lära och känna att hon kan!

Och den känslan önskar jag att du också ska få med dig härifrån. Vill du så kan du. För att du är du och har en alldeles unik ställning i förhållande till ditt barn ♥

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/11/27/maths/
Pinterest
Instagram

One thought on “Breaktrough

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *