FAMILY, SCHOOLING

Poetry teatime and Wednesday routine

En gång är ingen gång, två gånger är en vana sägs det.

Och jag vill bara hurra, för isåfall har en ny onsdagsvana hittat hem till oss.

Redan i augusti när terminen drog igång hade jag tanken att vi skulle försöka hålla onsdagen fri från skärmar och spelande och göra läxläsningen till den bästa stunden på hela veckan med extra gott mellis och tid till annat än att förlora sig bakom en skärm. Som ett sätt att hitta tillbaka till att det kan vara roligt, trevligt och kännas bra att lära sig och någonstans börja smyga in vanan att jobba tillsammans på vårt sätt igen, bygga upp en trygghet i att  v.i.  k.a.n.  inför den dagen vi tar skolan i egna händer. Jag ville ge oss ett litet andningshål och på samma gång en bild av hur vårt liv kan se ut nästa höst. Låta känslan börja gro i barnen att så här bra kan vi ha det. Jag tänkte också att det kunde vara ett bra tillfälle för mig att prova mig fram, öva på att hitta rätt vägar och lägga upp en bra plan för just mina barns lärande.

Jag hade inte väntat mig att det skulle gå som en dans, men det var ändå svårare än jag trodde. Bråk och gråt om läxor och skärmtid har varit mer regel än undantag varenda onsdag terminen igenom, precis som alla andra dagar när skoltrötta barn kommer hem och bara vill koppla bort allt.

Men nu har det hänt sig, två gånger inom loppet av bara några veckor, att det blivit precis sådär harmoniskt och fint som jag sett framför mig. Som om tanken fått lägga sig och känslan av något positivt kommit krypande. Som om vanan smugit sig på och lagt sig som en skön matta under våra fötter, nästan utan att vi märkt det.

Igår var det onsdag och jag provade för första gången att bjuda in till Poetry Teatime. För mig låter det sådär oemotståndligt drömmigt och härligt, att sitta tillsammans och dricka te, läsa poesi och prata dikter, men att kalla det så inför mina killar skulle troligen vara rena dödsdomen för aktiviteten redan innan den ens börjat. Jag har väntat länge på rätt tillfälle och funderat mycket på hur jag ska kunna presentera poesi på ett sätt som fångar deras hjärtan och tankar. Jag tycker det är svårt att hitta dikter som träffar rätt för min egen del, för barn och på svenska var det visst ännu svårare.

Det måste vara enkelt i början, så mycket vet jag och vi har pratat en del om sångtexter som ju också är poesi som jag tänkt använda mig av på olika sätt. Så till den här allra första gången valde jag dopsången som sjöngs på mellanbrors dop. Den är så fin och säger så mycket om hur vi känner för honom, något som han just nu behöver få höra minst hundra gånger om dagen och därför tänkte jag att den skulle göra gott på flera sätt.

Till saken hör att duka fint, skapa stämning och förväntan och göra det där lilla extra. För oss hör inte duk på bordet, tekanna, koppar med fat och silverskedar till vanligheterna så jag passade på att använda alltihop på en gång. Dikten låg också där och väckte faktiskt nyfikenheten så pass att mellanbror var där först av alla och läste.

Duk på bordet, tekanna, levande ljus, godsaker och vackra ord…
Mellanbror fick äran att läsa högt för oss andra. Det gjorde han med glädje och inte utan en aning stolthet i rösten.

Jag fick också läsa texten en gång och vi pratade om varför just de här orden passar så bra på mellanbror, om kärlek och själen som lyser så klar, om skuggor och att vara någons trygga borg. Båda syskonen undrade när vi skulle läsa deras dopsånger och jag kunde så fint få säga att de kommer nästa onsdag, och nästa, för det är ju precis så här mysigt vi ska ha det när vi har läxdagar. De log när jag sa det och det bådar gott.

Sedan hände det fantastiska att barnen själva började prata om sångtexter, gitarren kom fram och fast ingen egentligen kan spela så klinkades det, de mindes gamla sånger som de själva knåpat ihop för länge sedan och försökte sjunga.

Och så någonstans gnistrade det till och den där lusten att göra saker bubblade upp. Det här är bland det finaste man kan få vara med om och nästan inget gör mig lyckligare än ögon som börjar lysa, munnar som bubblar över av idéer som måste delas och diskuteras, händer som inte kan hejdas i sin iver att sätta planer i verket och ben som skuttar fram i glädje över allt som måste ordnas.

Skaparlust med omedelbar verkan.

Plötsligt var hela lekrummet förvandlat till musikstudio med storebror som manager bakom disken, mellanbror som gitarrist och sångare, lillasyster som trummis och låtskrivare. Ett alldeles underbart, men numera sällan skådat, kreativt kaos och ett samspel så fint att en mamma kan gråta av glädje tog fart. Och deras nästan bortglömda gamla rockband The Snicksnackers återuppstod.

Musikstudio in the making. While sipping tea 

Jag vill inte ropa hej ännu, men efter två gånger kan man väl som sagt ändå få kalla det en vana och utbrista ett litet försiktigt Hurra för onsdagar och Poetry Teatime. Gärna i kombination. Det här är livet hemma när det är som bäst och jag kan inte ens säga hur mycket jag längtar till att få ha det så här varje dag vi vill igen!

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/11/15/poetry-teatime-and-wednesday-routine/
Pinterest
Instagram

5 thoughts on “Poetry teatime and Wednesday routine

  1. Men så roligt att höra Nina, fler svenskar men denna förtjusande vana! 😊 Hur brukar ni göra? Hur gamla är barnen? Bor ni i Sverige eller i ett land där engelska faller sig naturligt? Jag håller med om att det är jättesvårt att hitta poesi på svenska som befinner sig någonstans mellan barnramsor och svårgreppade tonårsdikter, vill ju att det ska vara både vackert och begripligt på deras nivå. Jag delar om jag hittar!

  2. Härligt läsning! 😀 Vi har poetry teatime en gång i månaden i vår familj, kanske blir veckovis när barnen är äldre. Tipsa gärna om du hittar bra barnvänlig poesi på svenska, tycker det är jättesvårt att hitta, så vi läser mest på engelska…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *