LEAVING SWEDEN

Living on the edge

Det är en speciell tid att leva i när man varken vet in eller ut.

Å ena sidan som att sväva på rosa moln i en underbar hoppfull bubbla och tro på att längtan och drömmar ska bli verklighet.

Å andra sidan som att balansera på kanten av ett stup och veta att man när som helst kan falla, falla, falla.

När jag tänker närmare på det är det faktiskt väldigt mycket som när man är kär. Sådär vansinnigt nykär och upp över öronen förälskad att det känns som om hela ens liv och förstånd hänger på den tunna tråden av ifall känslorna är besvarade eller ej. Som när man går omkring och innerst inne nästan vet att det är ömsesidigt och man är ämnade för varandra men det är ändå för tidigt att säga att det kommer bli vi. När allting pendlar mellan jubel och tvivel, från ”Jaaaa, han känner som jag!!!” till ”Näääe, det kan väl inte vara så?” till ”Jo, det är ta mig sjutton så!” till ”Det är för bra för att vara sant” till ”Det är sant!” och så vidare i all oändlighet. När man tolkar upp eller ner precis allt som händer och sker för att få en aldrig så liten bekräftelse på att framtiden är vår. När allt är så nervkittlande att man nästan inte står ut men samtidigt inte kan låta bli att hoppas och tro.

Underbart och påfrestande på samma gång och det är lite så det är att leva just nu.  Jag svävar på mina rosa moln och hoppas och tror att vi faktiskt är på väg ut i världen för att vi är ämnade och för att det finns en hel del som pekar åt det hållet. Men så tvivlar jag och undrar och tänker att det är för mycket begärt av några som oss, varför skulle vi vara så lyckligt lottade och hur skulle vi kunna ta oss igenom allt som återstår för att verkligen komma så långt? Och så balanserar jag på den där kanten till avgrunden och känner att det kan gå åt precis vilket håll som helst, kanske faller jag imorgon, kanske kommer det att kännas lite säkrare om en vecka. Jag skulle så gärna vilja stanna kvar i min lyckobubbla och bara få se bitarna falla på plats och allt gå i lås men jag vet också hur lätt bubblor spricker…

För att tala lite mer i klartext, så här ser läget ut just nu:

-Vi har en husannons klar hos en uthyrningsfirma men har pausat den för de menar att vanligtvis är allt klart med visningar och kontraktskrivning inom två veckor och vi var inte riktigt redo för så snabba bud. Jag kan knappt bärga mig tills den där annonsen är live och allt allra helst är klart med hyresgäster, men samtidigt finns det en del vi behöver ordna innan vårt hus är redo att visas upp och vi har fått lite fart på fixandet här hemma. Allting vi gör har fått en ny mening, röjer vi upp i trädgården så är det inte bara för vår skull, det har ett högre syfte precis som att måla avskavda lister, elementrör eller spola av garageväggen. Små detaljer som väntat i åratal på att bli åtgärdade klaras av på en eftermiddag och det är fint att känna hur vi jobbar tillsammans för att kunna göra det möjligt att följa vår dröm.

Enda frågan som är berättigad: varför har vi inte gjort det här tidigare?

Eller det här?

– Mannen tog helt överraskande ett sjumilakliv här om dagen och utnyttjade sitt lära-kännasamtal med nya chefen till att be om tjänstledigt! Varifrån det kom är en gåta i sig, på bara några veckor har han gått från att inte ens orka höra mitt prat om drömmar omöjliga att uppfylla till detta, för mig är det i det närmaste ett mirakel och att han tar ett sådant initiativ ökar min egen motivation med 220%. Om vi  bara kunde vara två om det här och göra det tillsammans skulle det vara så otroligt mycket enklare och roligare. Nu återstår att se vad chefen säger. Företagspolicyn lämnar inget utrymme för tjänstledighet men chefen verkar ha något slags fritt spelrum i frågan trots allt. Oh my!

När jag ser på var vi befann oss för ett par månader sedan har vi ju gjort stora framsteg, det måste jag medge. Och nu står vi här, hänger lite över kanten i väntan på två stora avgörande frågor. Får vi bara huset uthyrt och mannen tjänstledigt så kommer vi att greja resten, det är jag ganska säker på.

 

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/06/30/living-on-the-edge/
Pinterest
Instagram

2 thoughts on “Living on the edge

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *