FAMILY

The confession of a teenage mum

Från och med idag är jag tonårsmamma och jag har en bekännelse att dela -jag har alltid varit rädd för tonåringar, inklusive när jag var en själv. Jag vet att det här ligger helt hos mig och skäms lite över det, men jag har alltid upplevt dem som oberäkneliga, oförskämda, högljudda och arroganta där de ränner omkring i grupp uppför sig allmänt otrevligt, inte nödvändigtvis farliga men ändå läskiga på något underligt vis. Jag får ofta höra vilken god hand jag har med barn och känner själv att jag har lätt att förstå mig på dem och få kontakt med dem, men när det kommer till tonåringar känner jag mig fullkomligt vilsen. Jag vet inte hur jag ska prata med dem, bemöta dem eller bete mig själv och känner mig pinsamt osäker och obekväm i deras närhet.

Men så ser jag på honom som fyller tretton år idag och det blir helt uppenbart -hos honom finns över huvud taget ingenting som är skrämmande!

Han är bara samma rara, kloka, snälla, kärleksfulla kille som han alltid varit och jag kommer att lära mig att vara en tonårsmamma också.

Jag har ingen aning om vad som väntar de kommande åren, det är helt otrampad mark som ligger framför, en ny era, men som tur är lär man sig längs vägen och växer tillsammans. Jag är inte rädd. Jag är bara den lyckligaste människan på jorden som får ha honom i mitt liv och vara en del av hans!

Och jag förstår ju att varenda läskig tonåring jag mött genom åren egentligen bara är sådär som han…

 

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/06/17/the-confession-of-a-teenage-mum/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *