SCHOOLING

Time to finish

Det händer titt som tätt att barnen kommer hem från skolan och berättar uppsluppet om något de jobbat med och i nästa andetag suckar: ”Fast jag önskar att jag hade fått göra lite mer och fortsätta med…” vad det nu kan vara.

Här om dagen var det sjuåringen som kom hem och pratade om tussilago, berättade vad hon hade lärt sig och hur gärna hon hade velat fortsätta måla i skolan. Hon hade en sådan klar bild av vad hon hade velat göra men inte riktigt fått tid till utan behövt hasta fram något. Besvikelsen gick att läsa i hela hennes ansikte över att ha fått nöja sig med något halvdant och känslan av att ha slarvat sig fram.

I sådana lägen är jag så glad att jag får finnas där med mina barn. Det är fantastiskt att kunna säga: ”Skulle du vilja måla din tussilago nu? Vi har färger och penslar och pennor och papper och vi kan sätta oss ute i solen och måla tillsammans!”. Och det är fantastiskt att lusten att fortsätta finns kvar så där en god stund efter att min flicka blivit avbruten och besviken, att stjärnögonen som bara längtar efter att få sätta sin plan i verket går att tända igen och att det går att plocka upp och ta vid där skolan faktiskt inte räckte till. Jag är så lycklig över att fortfarande ha tid tillsammans med mina barn, att kunna ge den till dem och få dela den med dem.

Vi hade tid att gå till vårt säkraste tussilagoställe och plocka några blommor att undersöka och ha som motiv.

Vi hade tid att dra in den säregna doften som inte liknar någonting annat än sol, vår, nytt liv och… tussilago.

Vi hade tid att sitta i värmen på altanen, läsa och titta i blomboken, undersöka, skissa, måla och småprata tills vi båda var alldeles klara och nöjda med våra bilder.

Det är en sån fin sak att få se sitt barn titta på det hon gjort, konstatera att det blev precis som hon tänkt sig och gå därifrån strålande av belåtenhet istället för besvikelse. Att kunna bevara tiden, möjligheterna och miljön som tillåter barnen att följa sin egen riktning här hemma känns som min viktigaste uppgift nu när skolan kräver sitt. Det är så många timmar varje dag de måste vara där och ofta knänns det som en enorm bromskloss mot allt vi skulle kunna göra och lära och hitta på om vi hade den friheten. Jag saknar mig till galenskap ibland, till tiden när vi hade det så här alla dagar och vill verkligen hitta tillbaka till det på något sätt inom en mycket snar framtid. Men att ta tillvara på stunder som den här och låta dem gå all in åtminstone här hemma är kanske det bästa man kan göra så länge man ändå lever i skolans värld?

Händer det att dina barn kommer hem och känner sig ofärdiga och otillfredsställda efter en dag i skolan? Känns det som att skolan kan ge det de behöver? Tycker du att du kan ge det som fattas från skolan på hemmaplan? Jag kan det absolut inte alltid, gånger som den här inträffar allt för sällan men gör mig överlycklig och får mig att känna hur mycket vi behöver det. Jag vet vad jag kämpar för. Om du hemskolar -känner du att ni har tiden att göra klart och göra ordentligt och kan följa lusten hos barnen? Har du upplevt skillnaden mellan skola/hemskola/worldschooling Och har du något att säga om den?

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/04/26/time-to-finish/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *