LEAVING SWEDEN

Me, the elephant

” As a man was passing the elephants, he suddenly stopped, confused by the fact that these huge creatures were being held by only a small rope tied to their front leg. No chains, no cages. It was obvious that the elephants could, at any time, break away from their bonds but for some reason they did not.

He saw a trainer nearby and asked why these animals just stood there and made no attempt to get away. ”Well”, the trainer said ”when they are very young and much smaller we use the same size rope to tie them, and at that age it’s enough to hold them. As they grow up they are conditioned to believe they cannot break away. They believe the rope can  still hold them, so they never try to break free.

The man was amazed. These animals could any time break free from their bonds but because they believed they couldn’t, they were stuck right where they were ”

Den där elefanten, den är på så många sätt jag. Jag är så stor, så stark och egentligen skapad för någonting helt annat än det här. Vild och fri av naturen, ändå har jag stått här i så många år med min vidunderliga potential fjättrad vid ett ynka litet rep utan att ha en aning om att jag skulle kunna slå mig fri. Så mycket ett barn av min tid, av mitt folk, mitt land. Skolad och invand med att det inte kan vara på något annat vis, lärd att livet bara kan fungera på ett enda sätt, införstådd med att mitt liv tillhör högre instans och invaggad i någon slags falsk trygghet att Storebror ser mig, tar hand om mig och alltid vet bäst.

Åååh, den tiden är förbi. Nu är jag elefanten som vittrat frihet. Den som sett de andra, hjorden som strövar fritt omkring och klarar sig utan både rep och Storebrors omsorg. Jag vet att de finns och det har väckt någonting inom mig. Jag kan inte bara stå stilla och foga mig längre. Jag stampar otåligt, frustar och kvider av längtan att få röra mig som jag vill. Jag vet att jag kan bryta mig loss men inte hur. Och det är skrämmande att inse hur jag formats helt enligt plan till just det här, ett lydigt arbetsdjur som inte förstår sig på att utnyttja sin fulla kapacitet för egen del.

Ännu mer skrämmande är att mina egna ungar går i just den skolan nu. De formas och fostras till att underskatta sina förmågor och möjligheter, tro att de inte har något val, att det aldrig är någon idé att försöka sig på något annat än den utstakade vägen för det där repet är där och håller dem på plats, livet igenom. Storebror ser dem, tar hand om dem och vet alltid bäst.

Jag vill bara ta mina barn, slita av alla rep, vända ryggen till och gå rätt ut i friheten där vi hör hemma!

 Hälsningar Elefanten

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/03/27/me-the-elephant/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *