SCHOOLING

Half way trough

Jag är halvvägs, eller mer än så faktiskt, genom en period av arbete på heltid + lite till. Att ha dagbarn hemma är mer än ett jobb, det är ett sätt att leva där jobb och ledig tid vävs ihop, där hemma förvandlas till en arbetsplats som ockuperas av leksaker, damm, andras prylar, pinaler och kläder och där hela ens familj är utelämnad åt att anpassa sig till andra familjers önskemål och behov. Ena dagen kan vara alldeles underbar och nästa tung, tyngre, tyngst. Det är lätt att glömma bort allt det där när man inte är igång och jobbar heltid, både vilken glädje och vilka frustrationer som gömmer sig i dagmammans vardag, men det kommer snabbt tillbaka igen så snart man är igång.

Ett par saker har ändå varit till konstant glädje för mig under den här jobbperioden, hur slitigt det än varit emellanåt så har jag ändå kunnat se det fina och känna mig enormt tacksam över att kunna jobba på det här viset för att:

~ Jag får vara hemma! Jag är helt enkelt gjord för att vara-leva-jobba hemma och det spelar absolut noll roll hur nedrig dagen varit, det går ändå inte att jämföra med alla de dagar jag gick iväg hemifrån och jobbade på förskola under hösten. Att gå hemifrån på morgonen och vara borta större delen av dagen är fullkomligt glädjelöst och tömmer mig på all mening, jag står helt enkelt inte ut med det. Hemma är raka motsatsen. Jag har en speciell mugg som jag alltid dricker mitt morgonkaffe ur när jag är hemma och den där muggen gör mig så lycklig, den har blivit som en symbol för mitt hemmaliv. Varje morgon när jag får plocka fram den och fylla den med rykande varmt kaffe och varje gång jag tömmer diskmaskinen och ställer in den i skåpet sprider sig ett sånt där riktigt stort fån-leende över hela mitt ansikte, rakt igenom hela mig. Att jag får dricka mitt kaffe hemma och stanna hemma hela dagen om jag vill, det är hela skillnaden för mig.

~ Jag får finnas där när mina egna barn är hemma! Jag saknar dem såklart gränslöst och att skicka iväg dem molokna varenda morgon när jag själv får stanna, när jag anar att de känner precis som jag över att behöva lämna och när både de och jag vet hur bra de skulle ha det om de stannade, är inte upplyftande någonstans. Men att åtminstone jag får stanna hemma gör att vi kan ha våra sköna mornar tillsammans. De kan komma hem när skolan slutar för dagen. De kan alltid ta med kompisar hem. De kan vara lediga alla lov. Vi får dela så mycket vi själva vill av tiden utanför skolplikten.

~ Alla barnen, mina egna och dagbarnen, har så mycket glädje av varandra! Man skulle kunna tro att det är jobbigt för mina barn att huset och mamma är ockuperade av andra barn redan innan de går iväg till skolan och fortfarande länge än när de kommer hem, eller att dagbarnen störs av att det kommer fler barn som pockar på uppmärksamheten. Men så är det inte. I alla fall inte nu när det är tillfälligt. Det är stor ömsesidig glädje varje gång dörren slits upp och något av mina barn kommer hem. Det är så fint att se dem, hur liten ser upp till stor och stor ömmar för liten och tar sig an, hur ny energi och nya lekar uppstår och upplivar dagen. För mig är det naturligtvis en stor hjälp, men framförallt har det varit en stor lycka att få se och uppleva hur mina egna barn vuxit i att ta initiativ och ansvar och klivit in som mina jämlikar, som riktiga kollegor många gånger.

När stor läser för små, språkinlärning på fem olika nivåer, win-win-win-win-win, och så en win på mig också som hinner plocka disk oavbrutet i flera minuter!

~ Jag får ägna mig åt det jag tycker är allra roligast och är bra på! Barn, utveckling, lärande, växande -pedagogik om man så vill- det finns inget bättre för mig. Och även om jag saknar ihjäl mig efter att få göra det med mina egna barn som förut och tycker att inget kan vara så motiverande som att vara med just dem, så får det mitt hjärta att sjunga och slå några extra slag när jag och dagbarnen hittar våra sätt att upptäcka, utforska och lära tillsammans på olika områden. Allra bäst är det förstås när vi har stunder eller hittar små projekt där alla är engagerade tillsammans, mina stora och de små, alla på sitt sätt och sin nivå. Då smälter jag rakt av och jublar inombords.

Som när sjuåringen hjälper mig att förbereda en sensory bin med Afrikas djur…
Och småttingarna leker med den i flera dagar sen!
~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2018/03/13/half-way-trough/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *