ALL POSTS, FAMILY

Tankar efter en dag i barnomsorgen

Jag jobbar ibland ute på förskolor och  alltid är jag lika full av tankar och känslor när jag kommer hem efter en sådan dag. Som idag. Mitt hjärta ömmar verkligen för de här små barnen och jag kan inte låta bli att undra vad det gör med dem att växa upp så här. Vad gör det med en liten människa att alltid bara vara en i mängden?

Jag tänker på den lilla ettåringen som skulle somna med mig idag. Så fin. Inte mer än en baby, perfekta runda små kinder, fjäderlätt hår, två små risgrynständer, små knubbiga, mjuka, lena händer. Underbar i all sin babyglans, men för mig bara en bland alla andra. Jag tänker på de där små händerna som sökte sig till mina, klappade, höll på min kind, fingrarna som pillade i mitt hår. De sökte så efter närhet och bekräftelse, men inte var det mig de borde gosat med!

De borde fått klappa på sin egen mamma eller pappa som ser de där händerna som de absolut vackraste i världen, som tittar på de där perfekta kinderna och nästan går sönder av kärlek, som borrar in sig i de där fjäderlätta hårtussarna och blir lyckorusig av doften. En mamma eller pappa som ger vissheten om att man är något alldeles enastående sjusärdeles övermåttan underbart och speciellt. Att man är viktigast i hela vida världen och inget, inget, inget är bättre än att få ligga där tillsammans. Ingen liten ettåring borde behöva nöja sig med mig som klappar ömt men utan bultande mammahjärta. Med att bara vara en bland alla andra.

Jag tror att det gör alla små (och stora!) gott att få vara sådär speciella som de bara kan vara för just sina egna föräldrar. Att få leva i det och suga in den känslan liksom ända in i benmärgen. Jag tror de behöver det. Och jag undrar verkligen hur det påverkar dem att redan från ett, två eller kanske fyra år, behöva klara sig utan det.

När jag ligger där på madrassen bredvid lilla ettåringen sörjer jag att jag inte kan möta med annat än professionell kärlek och jag sörjer att de som verkligen skulle förstå att uppskatta den här fulländade lilla människan som inga andra, går miste om alltihop.

Det är världen upp och ned. Och jag önskar att jag kunde hjälpa föräldrar att se sitt eget värde. För både barnens och deras egen skull!

 

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2017/12/13/tankar-deter-en-dag-i-barnomsorgen/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *