ALL POSTS

Mamma!

Hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt barnomsorgen och arbetat i verksamheter och barngrupper av olika slag, jag har varit barnflicka på Östermalm, Montessoriassistent och barnskötare på förskola, dagmamma i mitt eget hem och det mesta däremellan. För tillfället jobbar jag inte så jättemycket, men jag har några ställen som bokar in mig när de behöver vikarier och ett par små grupper barn som kommer hem till mig när deras dagmammor behöver hjälp.

Och det finns en tanke, eller ett kanske mer ett ord, som följer mig vart jag än kommer: mamma!

Det absolut mest frekvent använda ordet i varenda barngrupp jag får vara med i är: mamma!

Oavsett hur dagen ter sig, om stämningen är glad och harmonisk eller stressig och tung, om barnen var glada eller ledsna när de sa hejdå, om de leker och har roligt eller har svårt att hitta på något och bara söker närhet, så är det ett ord som ständigt återkommer och upprepas genom dagens alla händelser: mamma!

Hur fint och bra de än kan ha det i sin barnomsorg så är det en som är ständigt närvarande, trots sin frånvaro så att säga: mamma!

Mamma måste gå! Mamma är på jobbet! Mamma kommer sen! Mamma ska få den! Jag längtar efter mamma! Mamma är hemma! Mamma tycker om såna! Mamma längtar efter mig! Jag tycker om mamma! Mamma hämtar mig sen! Mamma har en sån! Mamma gick där! Jag vill vara med mamma! Mamma sa det! Mamma ska komma nu! Mamma blir glad då! Mamma vill inte det! Mamma ska trösta mig! Mamma kan! Det ska mamma och jag göra! Mamma kommer! Mamma måste hjälpa mig! Mamma går! Mamma älskar det! Så gör inte mamma! Jag vill ha mamma! Mamma är snäll! Eller kort och gott bara: mamma!

Det går kanske att tolka på olika sätt, men för mig är budskapet ganska tydligt här -det finns någon som aldrig lämnar barnens tankar, en som gör sig påmind genom tårar och skratt, en de är så starkt bundna till att de aldrig riktigt kan släppa taget. Det hjärtat är fullt av, det talar munnen: mamma!

Visst kan det verka fint, och visst kan man vända det till något lite tryggt och gulligt att mamma på sätt och vis alltid är där, hur långt borta hon än är. Men jag kan ändå inte låta bli att undra över all den ouppfyllda längtan som barnen måste bära omkring på, vad gör den med dem? Vad händer med all kärlek som de bara öser ur sig, rakt ut i luften, som studsar runt utan någon som tar emot sådär villkorslöst?

Det låter som ett eko i mitt huvud: mamma… mamma… mamma! Och kanske är det så det känns i barnen också?

Som en motvikt till alla röster i samhället som vill tala om för föräldrar att de inte duger, inte räcker till, aldrig kan ersätta en utbildad pedagog och ge barnen allt de behöver av stimulans och socialisation skulle jag vilja ropa ut raka motsatsen: barnomsorgen kan aldrig räcka till och vara allt, den kan aldrig ge barnen allt de behöver av bekräftelse och att få lära och växa i nära relation till vuxna som verkligen älskar dem.

Du som vill kan, du duger och räcker till. En pedagog kan aldrig ersätta dig för du är inte utbytbar!

Vad jag önskar att alla vi som är föräldrar fick matas med det budskapet istället, att vi fick en ärlig chans att förstå hur viktiga vi är och faktiskt kunna finnas hos barnen.

Mina egna barn är stora nu, ändå märker jag hur mycket mamma de behöver, och ändå vill jag fortsätta finnas där så länge de ropar på mig, utan att det behöver eka omkring dem. Men ju äldre de blir desto mer snärjs möjligheterna till det, och det får mig att längta bort. Det ska vara upp till dem att ta sina steg ut i livet och prova sina vingar när de är redo. Det är inte jag som ska ta avstamp från dem och än mindre borde det vara upp till någon utanför vår familj att avgöra när vi inte har rätt till varandra längre.

Slutligen:

-Nej, jag skuldbelägger inte mammor utan ett galet system som inte ens tillåter den som vill det, att finnas där för barnen.

-och Ja, jag tror att pappor kan vara precis lika betydelsefulla i sina barns liv som mammorna, det är bara det att mammorna verkar ha ett försprång efter att ha burit och närt dem intill sitt hjärta en lång tid, så de får lägga manken till lite extra innan det börjar ropas: pappa! lika frekvent.

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2017/09/28/mamma/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *