ALL POSTS, SCHOOLING

Should I stay or should I go?

Jag är en sån knepig, och ibland härlig, kombination av att aldrig vilja lämna mitt hem och alltid längta ut i världen. Jag älskar att vara hemma. Och jag älskar att resa. Alltid och på samma gång.

Jag älskar att ha ett hem att pyssla med och vara i, ett som är fyllt av liv och lek dagarna i ända, där barnen med kompisar, släkt och vänner, samlas för mat och prat, pyssel, fika och arbete runt köksbordet och rummen fylls av skratt och kiv och musik. Jag älskar att ha lugnet och tryggheten som det innebär att ha en fast punkt i tillvaron, en liten plätt av jorden som faktiskt är min och vår. Varje morgon när jag vet att jag kan vara hemma hela dagen känner jag mig så genuint lycklig och alldeles till freds. De dagar jag måste ge mig av hemifrån på morgonen är det som om min all min glädje stannar där hemma. Vet jag att jag måste vara borta hela dagen utan att riktigt ha valt det själv så bär jag med mig en tung känsla av sorgsenhet som jag inte blir kvitt förrän jag närmar mig min gata och grinden där hemma på kvällen, och ett varmt pirr av lycka sprider sig i hela mig igen. Inget går upp mot känslan av att få komma hem när jag varit ofrivilligt borta.

Men jag älskar att vara på väg också. Ingenting går heller upp mot känslan att få öppna dörren och lämna allt, vara fri att åka vart som helst, mot ett bestämt mål eller bara planlöst och stanna där det passar, att möta allt det som är annorlunda, nytt och okänt. Världen är så stor och så vacker och spännande, och det finns egentligen ingenstans jag inte vill åka, med undantag av direkt farliga platser då. Jag vill se och uppleva precis allt och det är så överväldigande att jag emellanåt känner jag mig sjuk av lusten att få ge mig ut på resa. Det gör fysiskt ont i mitt hjärta, på riktigt, luffarblodet rusar så snabbt och hett i mina ådror att jag inte kan tänka på annat och tårarna av längtan går inte att hejda. På resande fot är jag också helt lycklig, jag mår så bra, och en resa kan aldrig vara för lång. Resandet är som en drog som jag bara måste få mer av och när den ändå tar slut kan jag inte alls förstå mig på det där med att borta skulle vara bra men hemma bäst.

Så en del av mig vill stanna och slå sig till ro just här, i vårt brokiga hem, skaffa höns till mig och kaniner till barnen, odla grönsaker och bli nästan självförsörjande, bygga ut huset så att tonåringar och äldre släktingar kan få plats att leva tillsammans med oss, vårda vänskap och relationer till människor vi älskar och lunka på i egen takt.

En annan del av mig vill bara ge sig av, leva ett nomadiskt liv, bo in sig på en plats och sedan dra vidare världen över, möta människor och vänner, nya och gamla där jag hamnar, vidga mina vyer, få nya perspektiv på tillvaron och upptäcka alla olika sätt man kan leva ett liv på.

Jag tror jag behöver lika mycket av båda, hemma och borta, och jag har egentligen inget behov av att flytta från Sverige. Det finns så mycket jag älskar här, och frågar man resten av min familj så är det ännu mer. Om vi fick önska så skulle vi helst vara fria att leva som vi vill här. Ha jobb som vi kan sköta hemifrån eller varifrån som helst och någon form av ”öppen skola” som vi kan komma till när vi behöver eller vill och som fungerar som ett stöd i utbildningen istället för att lägga beslag på hela livet. Kunna ha kvar allt det som betyder så mycket för oss men ändå komma och gå som vi vill, resa vart vi vill och när vi vill. Och inte minst komma hem när vi vill.

I want it all! Så frågan är kanske inte så mycket egentligen ”Should i stay or Should I go?” , utan hur lyckas man behålla kakan och äta upp den? Hur kan man ha kvar det fina med Sverige och ändå hitta friheten och ha möjligheten att resa?

Kanske är det enklare än man tror? Om man planerar att vara utomlands minst ett år ska det anmälas till Skatteverket och från och med det datum anmälan kommer in räknas man inte längre som folkbokförd i Sverige. Och när man inte längre är folkbokförd i Sverige upphör skolplikten. Vill man vara borta länge så verkar det ju vara helt enligt lag och ordning att bara skriva ut sig och sköta skolan på egen hand. Man är fortfarande svensk medborgare och måste  -i alla fall till viss del- betala skatt här om man har en väsentlig anknytning, som ett hus till exempel, men socialförsäkring och förmåner som barnbidrag, sjukpenning och pension verkar försvinna. För mig gör det detsamma, jag har i princip ingen SGI kvar eftersom jag ägnat mig åt barnen i flera år och pensionen är det nog rätt kört med också. Jag räknar redan kallt med att jag måste klara mig själv genom livet eftersom jag till stor del står utanför det där ändå. Barnbidraget får jag bara kalkylera utan och en rejäl sjukförsäkring behöver man nog ändå ha om man reser runt.

Eller vore det bättre att ansöka hos kommunen om ”skolpliktens upphörande vid varaktig vistelse utomlands”. Det ser ut som att man ansöker för ett år i taget och det är upp till varje kommun att avgöra vad som räknas som ”varaktig vistelse”, det kan vara allt ifrån tre (Nyköpings kommun!) upp till sex, eller antagligen fler, månader beroende på var man är skriven. Jag gissar att man behåller sina sociala förmåner och betalar skatt här som vilken vanlig svensk som helst, men det känns väldigt luddigt och rätt osäkert att behöva kommunens ”tillstånd” som antagligen kan ändras från år till år.

Jag har gett mig själv uppgiften att under den här veckan ta reda på mer om hur det fungerar att folkbokföra sig utanför landets gränser och hur skolplikten kan upphöra om man vistas varaktigt utomlands. Jag är jättenyfiken på vilka länder som skulle vara hyfsat lätta att skriva sig i och samtidigt har en fri syn på utbildning, om man måste ha en fast adress utomlands eller om man kan folkbokföras som ”kringresande”, hur det skulle påverka min mans sociala förmåner att flytta utomlands ett år, vad som gäller för ”varaktig vistelse utomlands” i min kommun och hur det fungerar i praktiken, vad som händer om man behöver besöka Sverige under den varaktiga vistelsen eller när om man är folkbokförd utomlands?

Har du provat något av de här alternativen? Vilket skulle du spontant föredra, utifrån det lilla du kunnat läsa här eller vad du redan visste? Kan du mer än jag om det här än jag och har erfarenheter eller tips du vill dela med dig av?

Family EdVenture skriver så bra om just det här för den som vill läsa mer, där finns också tips på hur man kan behålla sociala förmåner genom att studera medan man är utomlands.

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2017/09/18/should-i-stay-or-should-i-go/
Pinterest
Instagram

2 thoughts on “Should I stay or should I go?

  1. Det låter precis som om jag skrivit detta själv. Den känslan av att älska att vara hemma, men samtidigt längta efter att resa bort. Vi funderar just nu hur vi ska få ihop det och tittar på olika alternativ.

    1. Hej Maria! Vad roligt att höra att du känner igen dig i det jag skrivit 🙂 Jag har tyckt att den där kluvenheten ändå varit hanterbar så länge barnen varit hemma och vi har kunnat leva det liv vi velat här hemma. Det är lättare när man inte längtar bort från något utan mer till något annat. Nu när vi inte kan leva som vi vill längre på grund av skolan så är det knepigare, jag längtar bort hela tiden samtidigt som jag inte vill ge upp allt det fina här. Det är kluvenhet deluxe 😉 Jag blir nyfiken på era funderingar och planer, berätta gärna mer om du vill!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *