SCHOOLING

Vem är en worldschooler?

För bara ett par år sedan hade jag aldrig ens hört talas om begreppet worldschooling, och med mina tre barn i skolan är jag kanske inte den bäst lämpade att avgöra vem som är en worldschooler och inte. Jag gör inte anspråk på att få sätta en särskild etikett på mig och har inte något stort behov av att få kalla mig vare sig det ena eller andra. Ändå känner jag att jag liksom vill stoppa in mig själv i kategorin som ägnat alla mina småbarnsår åt just det här, utan att egentligen veta om det, och när jag äntligen fick höra att det fanns ett namn på det så var det redan för sent med alla snärjda i skolsystemet. För mig var det ändå som att hitta en tillhörighet. Det var en ny dörr, en ny värld som öppnade sig med vetskapen om att det fanns fler som jag, det fanns människor som på riktigt levde just det liv jag önskade leva. En dröm jag knappt kunnat formulera, i all sin orimlighet, visade sig vara inte bara andra familjers verklighet utan också fullt möjlig att uppnå för mig och min familj. Underbart och frustrerande på en och samma gång. Tänk dig att du just fått veta att jultomten faktiskt existerar, han är i själva verket till och med en inte allt för avlägsen släkting, och han lovar att om du bara lyckas ta dig till hans rike långt där uppe i Nordpolen så är en del av arvet ditt och alla dina önskningar kommer att gå i uppfyllelse. Allt du trodde på som barn visar sig vara dagens sanning! Lyckan finns där, så nära men ändå så långt bort. Ungefär så.

För tillfället är jag kanhända bara en wannabe, må så vara då, jag har i alla fall levt och älskat den här sortens liv under många år och har för avsikt att göra det igen.

Eli Gerzon myntade uttrycket Worldschooling en gång i tiden, och ingen beskriver det bättre än han själv:


En worldschooler verkar helt enkelt vara den som använder hela världen som klassrum, tar vara på all kunskap och klokskap som finns tillgänglig runtomkring, och inte låter hela livet kretsa runt skolan som om lärande var något som bara kunde ske inom dess fyra väggar.

Här kommer några skäl till varför jag känner mig så hemma med worldschoolingen:

~ Jag tror inte det finns något bättre ställe att lära sig om världen och livet än just ute i världen och verkligheten. Skolan, som vi är vana att se den, verkar med ens vara en märklig låtsasvärld för barn som egentligen har väldigt lite med verkliga livet att göra.

~ Jag tror att lärande och utveckling är något helt naturligt som sker överallt och hela tiden, livet igenom, inte bara på en bestämd plats på en bestämd tid. Vi i vår familj mår bra när vi är fria att rå över vår egen tid, när vi får hitta och följa vår egen naturliga rytm och leva med den istället för mot den och hela tiden försöka trycka undan den. Jag tror också barnen lär sig och utvecklas som bäst när de får följa sin egen rytm.

~ Jag tror att tid tillsammans är viktigt. Vi älskar att vara tillsammans, och känner att tiden vi tillbringar i varandras sällskap gör gott för oss. Den hjälper oss att bygga upp våra relationer. Att leva, lära och växa som individer och tillsammans som familj ger så mycket glädje, närhet, trygghet och stärker samhörigheten mer än något annat.

~ Jag tror att barn behöver nära vuxna med en ömsesidig anknytning för att låta sig läras och fostras, för att kunna ta till sig nya kunskaper göra egna erfarenheter på ett bra sätt. Jag tror barn behöver lära sig av trygga vuxna förebilder, inte i första hand av andra barn, för att själva bli trygga vuxna. Jag tror det är bättre att ha tillgång till en vuxen på några få syskon än att behöva dela vuxen med tjugo klasskamrater och åttio fritidskompisar dagen lång.

~ Jag tror på ett lärande som får vara naturligt och okomplicerat, som inte måste följa någon annan läroplan än den varenda människa är utrustad med och bär inom sig. Jag tror både barn och vuxna vet väldigt bra själva vad, när och hur det är dags att lära sig, bara de får chansen att lyssna inåt och känna efter.

~ Jag tror att ett lärande som får vara ens eget, växa fram inifrån, av egen vilja och motivation, ur egna intressen, är överlägset allt påtvingat lärande och det enda som är meningsfullt i längden. Och jag tror att en förälder som lever med och känner sitt barn har en alldeles unik möjlighet att stötta, inspirera och vägleda i det lärandet.

~ Jag tror lärandet blir både lättare, roligare och djupare när hela människan och alla sinnen får vara med och uppleva olika miljöer, kulturer, problem, situationer, människor, strukturer, frågeställningar, dilemman, när ämnen och teman får blandas, vävas ihop och bilda en helhet, precis som i verkliga livet.

~ Jag tror att ju mer man får se och uppleva av världen, desto tydligare blir det att vi är viktiga och kan göra skillnad även som små enkla människor. Den medvetenheten och angelägenheten att faktiskt försöka ökar med varje plats man får en relation till. Något av det viktigaste vi har att lära tror jag, och här kan resandet få spela en stor roll.

~ Jag tror också på tanken att världen finns runtomkring var man än befinner sig. Även om man inte kan resa runt halva jordklotet så kan man ge sig utanför husets fyra väggar och ta del av den!

*

Det finns så mycket som jag tycker om och vill skriva under på inom ämnet worldschooling, men oavsett om man känner sig hemma med begrepp som hemskolning, unschooling, friskolning eller vad det nu kan vara så tror jag alltihop har det gemensamt att man ser på omvärlden som en tillgång och en källa till kunskap, och därför kan samsas under samma tak.

Vilka är dina tankar och erfarenheter kring det här? Har du någon speciell nisch där du känner dig hemma? Vill du kalla dig något särskilt?  Finns det någon särskild del inom worldschooling som lockar extra mycket? Tid tillsammans? Resande? Ett fritt lärande?

Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar!

~follow~share~like~
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://worldschoolersofsweden.se/2017/09/04/vem-ar-en-worldschooler-2/
Pinterest
Instagram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *